Urininkontinens hos äldre

Se även avsnitten Urininkontinens hos män i kapitlet Urologi, samt Urininkontinens hos kvinnor i kapitlet Gynekologi och obstetrik.

Definition

Ofrivilligt urinläckage oberoende av orsak.

Symtom

Ansträngningsinkontinens: Urinläckage i samband med ökat intraabdominellt tryck (skratt, nysning, tunga lyft).

Trängningsinkontinens: Täta och hastigt påkomna trängningar med oförmåga att hålla tätt (vanligaste formen hos personer över 75 år), sk överaktiv blåsa.

Blandinkontinens: Kombination av ansträngningsinkontinens och överaktiv blåsa.

Överrinningsinkontinens: Vid överfylld blåsa.

Droppinkontinens: Hos män, sk efterdropp.

Orsaker

Ofta flera samverkande faktorer av anatomiska, fysiologiska, metabola, neurologiska, farmakologiska, kognitiva och sociala orsaker. Urininkontinensen kan också indelas i tillfällig eller kronisk. En noggrann utredning är nödvändig för korrekt diagnos och behandling.

* Ansträngningsinkontinens: Kvinnor: Svag bäckenbotten efter graviditeter, viktökning, ålder ger bristande mottryck. Slemhinneatrofi på grund av östrogenbrist ger sämre slutning av uretra. Män: Som komplikation till prostataoperation.

* Trängningsinkontinens: Kvinnor: Östrogenbrist ger atrofi och ökad retbarhet av slemhinnan, samt ökad infektionsbenägenhet.

Män: Prostatahyperplasi med svårigheter att tömma blåsan ger ökande mängder residualurin och minskande funktionell blåskapacitet med täta tömningsbehov som följd.

Båda könen: Detrusorhyperreflexi, dvs. patologiskt ökad retbarhet i blåsmuskulaturen till följd av minskad blåskapacitet. Även till följd av cystit, uretrit, obehandlad diabetes, blåssten, blåstumör, övervikt, hjärtsvikt eller process utanför blåsan så som ovarialtumor eller rektumobstipation. Diabetes med neuropati kan ge skador på nervbanor från blåsan till spinala miktionscentrum med utebliven tömningsimpuls och ökande mängder residualurin som följd. Skador eller sjukdom i CNS (t.ex. demens, st post stroke, Mb Parkinson, MS, post-covid) ger upphov till s.k. cerebralt ohämmad blåsa där den viljemässiga kontrollen av miktionen fallit bort. Urinblåsan töms då redan vid obetydliga urinmängder.

Läkemedel inducerar ofta inkontinens hos äldre. Exempel är diuretika, betablockerare (stimulerar detrusorn), alfablockerare (minskar sfinktertonus), alfastimulerare (ökar sfinktertonus, kan leda till residualurin och minskad funktionell blåskapacitet), sömnmedel (bortfall av ”normal” nykturi), antikolinergika (relaxerar detrusorn) med flera.

Olämpliga yttre förhållanden som avlägset belägen toalett, trappor, olämpligt utformade kläder, kan bidra till inkontinensbesvär hos äldre rörelseinskränkt person (s.k. arkitektoriell inkontinens).

Utredning

Se avsnitten Urininkontinens hos kvinnor i kapitlet Gynekologi, och Urininkontinens hos män i kapitlet Urinvägarnas sjukdomar.

Den geriatriske patienten bör värderas avseende eventuell demenssjukdom, tarmtömningsvanor samt ADL-funktion, liksom genomgång av läkemedelslista. Alarmsymtom är makroskopisk hematuri (blåstumör?), progredierande trängningar dygnet runt (ovarialtumör? prostatacancer? blåscancer?), tecken på urinretention eller försämrat allmäntillstånd.

God uppfattning av bäckenmuskulaturen fås genom test av analsfinktertonus med knipning under rektalpalpation. I många fall föreligger hos äldre blandformer av inkontinens. T.ex. kan en äldre kvinna samtidigt ha trängningsinkontinens till följd av vaskulär demens och stressinkontinens till följd av slapp bäckenbotten. En äldre man kan samtidigt ha prostatahyperplasi och cerebralt ohämmad blåsa. Det är viktigt att säkerställa genesen för att förhindra operativa ingrepp som inte gagnar patienten. Vid akut påkommen inkontinens bör följande tillstånd värderas: Stroke, cauda-equina-syndrom, konfusion, cystit, urinretention, obstipation samt läkemedelsbiverkan.

Behandling

Behandla eventuell bakomliggande sjukdom såsom cystit, obstipation, framfall. Innan inkontinensläkemedel sätts in, bör sanering av befintlig läkemedelslista göras. Observera att farmaka med antikolinerg effekt ofta försämrar kognitivt status hos patienter med cerebral sjukdom eller skada. Många äldre med blandinkontinens kan behöva kombinationsbehandling.

Vid ansträngningsinkontinens kan duloxetin provas där enbart bäckenbottenträning inte hjälper.

Vid överaktiv blåsa/trängningsinkontinens provas darifenacin, tolterodin eller solifenacin, samt oxybutynin vilken även har en direkt relaxerande effekt på glatt muskulatur. Observans på antikolinerga biverkningar. Mirabegron är ett alternativ utan antikolinerga biverkningar som med fördel kan väljas till den äldre patienten

Vid nokturi/nattlig polyuri provas desmopressin. Innan insättning bör genesen till nokturin nogsamt utredas. Behandling med desmopressin kan, särskilt hos äldre, leda till vätskeretention och hyponatremi av uttalad grad och utgör då kontraindikation. Se även avsnittet polyuri/nokturi i kapitlet Urinvägarnas sjukdomar.

Kateter à demeure, KAD, är medicinskt indicerad endast vid urinretention. Emellertid kan KAD i utvalda fall, som vid ständig väta med hudkomplikationer eller vinster i form av lägre vårdnivå, utgöra omvårdnadsmässig indikation. För denna situation finnes innovationer i form av externa katetrar och instrument att samla upp urin utan att vara blåsinvasiva.

Inkontinenshjälpmedel: Hälso- och sjukvårdslagen reglerar vilka personer med urin- och tarminkontinens och urinretention som kan få förskrivet förbrukningsartiklar. t.ex. via hjälpmedelskort.

Små inkontinensskydd: Finns att köpa av patienten själv på Apoteket och i butiker.

Urinuppsamlingskärl: Finns för engångs- och flergångsbruk. Urinflaskor/-pottor kan köpas på apotek (utan förskrivning), t.ex. Pipinette liten potta med lock eller Pipinette Travel Kit inlägg med superabsorberande ämne.

Urinstoppande hjälpmedel: Stöd för urinröret med placering i slidan: Contrelle kontinensbåge.

Avföringsläckage: Peristeen analpropp alt Conveen analpropp, avsedd för personer med avföringsinkontinens. Proppen utvidgar sig och formar sig efter tarmväggen.

Inkontinensprodukter får absolut inte spolas ner i toaletten utan ska kastas i hushållssoporna. Urinuppsamlingspåsar töms i toaletten efter användning. Kateterbärare använder tömningsbar urinuppsamlingspåse (byts en gång i veckan) för att minimera risken för infektion.

Vårdnivå

Handläggs normalt inom primärvården. Konsultation med urolog och/eller gynekolog kan behövas.

Fördjupning

Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. SBU-rapport 2013. 

Socialstyrelsen 2016. www.socialstyrelsen.se. Blåsdysfunktion hos äldre personer – Indikatorer vid urininkontinens och andra symtom vid vård av äldre personer i särskilt boende eller hemsjukvård (socialstyrelsen.se)

Aktuella Mediciner

Darifenacin: T Emselex.

Desmopressin: T Desmopressin. Frystorkad T Minirin. T Nocutil.

Duloxetin: K Yentreve.

Mirabegron: T Betmiga.

Oxyburynin: T Ditropan.

Solifenacin: T Vesicare

Tolterodin: T DetrusitolK Detrusitol  KT Tolterodin. Depotkapsel Tolterodin.