Bensår & fotsår: Diabetessår
Orsak
Diabeteskomplikation till följd av perifer neuropati och angiopati. Fördröjd sårläkning sannolikt pga neuropati, relativ hypoxi, hyperglykemi och ökad infektionskänslighet. Sensoriska neuropatin ökar risken för att sår uppstår p.g.a. t.ex. tryck eller sten i skon som ej känns. Autonom neuropati ger minskad svettsekretion och torr, sprucken hud, vilket ökar infektionsrisken. Motorisk neuropati kan ge muskelförsvagning/deformering av fotskelettet ledande till felställningar och trycksår.
Symtom
Symtom som vid arteriellt sår enligt beskrivning i tidigare avsnitt. Sensorisk neuropati medför ofta mindre smärta. Trycksår: Ofta tå, häl.
Utredning
- Anamnes, status (cirkulation, ödem och dess orsak, nervfunktion, skelettdeformitet).
- Sårklassifikation (lokalisation och orsak).
- Metabolisk screening. HbA1c.
- Skelettutredning (röntgen, scintigrafi) vid behov.
- Cirkulationsutredning (tå-, ankeltryck med ABI [kan ge falskt höga värden vid stela kärl], angiografi, ultraljud).
- Smärtutredning – misstänk djup infektion eller osteit vid smärta i diabetessår.
- Ev. bakterieodling.
- Ortopedteknisk undersökning vid behov.
- Vid behov kärlkirurgisk bedömning. Akut remiss om avsaknad av perifera pulsar och tecken på kritisk ischemi.
- Remiss till annan specialist (t.ex. ortoped, endokrinolog, infektion) eller inläggning vid behov.
Behandling
Rökstopp. God metabol kontroll. Optimerat nutritionsstatus. Behandling av ödem, smärta, nedsatt cirkulation och infektion. Mycket viktigt är god egenvård (daglig fotvård, rymliga skor). Ev. medicinsk fotvård. Nagelvård. Avlastning av såret genom olika ortopedtekniska insatser i form av inlägg och specialskor. I mera avancerade fall ortoser eller gips. På många sjukhus finns specialmottagningar med särskilda fotteam för diabetiker (multidisciplinär sammansättning).
Kirurgiska ingrepp kan ske profylaktiskt för att åtgärda olika felställningar som utgör risk för sår. Vid infektion kan incision, revision och dränage vara av högsta vikt. Rekonstruktiv kärlkirurgi bör övervägas. Ibland krävs amputation.
Lokal sårbehandling: Styrs av sårets karaktär och generella rekommendationer och lokala riktlinjer. Använd förband som tillåter frekvent inspektion av såret.