Ataxi

Definition

Ataxi är en övergripande term för olika sjukdomar som påverkar cerebellum eller dess närliggande nervbanor, vilket bland annat resulterar i balansproblem och nedsatt koordination.

Ataxisjukdomar kan delas upp i:

• Förvärvade: orsakas av infektion, traumatisk skada, stroke, tumör eller inflammation
• Nedärvda: genetisk orsak
• Idiopatiska: orsaken är okänd

Vanligtvis är det en genetisk mutation som ligger till grund för en ataxisjukdom. Denna form av ataxi kännetecknas av en smygande debut med symmetriska symtom, en kroniskt progressiv karaktär (månader till år) och kan ärvas enligt ett mönster som är autosomalt dominant, autosomalt recessivt, mitokondriellt eller X-bundet.

I Sverige uppskattas att cirka 6 av 100 000 personer har diagnosen ärftlig ataxi, därför räknas sjukdomen som sällsynt. (Hellberg C, et al.)

Symtom

Ataxi är ett kliniskt tecken på cerebellär skada som ofta sammanfattas som en koordinationsstörning. Den växande förståelsen av cerebellums omfattande påverkan har lett till en utvidgad insikt om de olika kliniska uttrycken av cerebellär sjukdom, som kan påverka flera områden, inklusive:

• ögonmotorik (upphackade ögonsackader, nystagmus)
• tal (dysartri)
• extremiteter (nedsatt finmotorik, okoordinerade rörelser)
• gång (bredspårig gång, nedsatt balans)
• kognition (nedsatt exekutiv/visuospatial förmåga, ångest, depression)

En patient kan uppvisa enbart tecken på ataxi eller en kombination av ataxi och andra extra-cerebellära symtom (polyneuropati, kardiomyopati, vestibulär dysfunktion) som del av ett mer komplext syndrom. Att känna till kombinationer av olika kliniska symtom som är typiska för en särskild sjukdom kan underlätta att ställa diagnos.

Diagnos

Diagnosen ”ärftlig ataxi” innefattar en detaljerad familje- och sjukdomshistoria, neurologisk undersökning, avbildning av lillhjärnan, blod- och ryggvätskeprover samt genetisk testning.

Det är viktigt att utesluta behandlingsbara underliggande orsaker först, såsom toxiska faktorer, brist på vitaminer, infektion, autoimmuna sjukdomar eller cancersjukdomar. Exempel på prover som kan tas vid cerebellär ataxi: blodceller med diff, elektrolyter, njurfunktion, leverfunktion, CK, SR, GAD65, ANA, antigliadin antikroppar, anti-TPO, SSA/SSB (Ro/La), neuronala antikroppar, S/U-proteinprofil, vitam E, ferritin, folat, ceruloplasmin, S/U- koppar, HbA1c, TSH, B12, metylmalonat, homocystein, Syfilis, HTLV, HIV, Borrelia, Coenzym Q10, alfa-fetoprotein, laktat, pyruvat. (Rosenthal LS)

De vanligaste formerna av ärftlig ataxi är orsakade av ett ökat antal CAG-repetitioner och därför är första steget att utesluta störningar med upprepade repetitioner (Spinocerebellär ataxi typ 1,2,3,6 ,7, 8, 10, 17, 27B; DRPLA, Friedreich’s ataxi, RFC1/CANVAS) (Perlman S)

Om resultatet är negativ är nästa steg riktad genpanel för ataxi.

I sista steget genomförs helexomsekvensering (WES – analys av proteinkodande gener i arvsmassan) eller helgenomsekvensering (WGS – analys av hela arvsmassan).

WGS, med efterföljande bioinformatikanalys har blivit standarden för genetisk undersökning inom hälso- och sjukvården i Sverige.

Behandling

Det finns ännu ingen bot för de flesta formerna av ärftlig ataxi, men symtomlindring och rehabilitering kan förbättra livskvaliteten. Handläggningen består av:

• symtomlindrande läkemedel
• fysioterapi
• arbetsterapi
• logopedbedömning
• psykologiskt stöd
• uppföljning av förväntade komplikationer

Det finns viss evidens för att fysioterapi och tv-spel kan förbättra balans och rörlighet vid ärftliga och degenerativa ataxier. Patienter bör uppmuntras att utföra valfri fysisk aktivitet efter ork, eftersom det kan förbättra balans, gång och välbefinnande.

Farmakologisk behandling innefattar både symtomatiska och möjligtvis sjukdomsmodifierande terapier.

Evidensen baseras vanligtvis på kliniska prövningar med ett litet antal patienter. Några få autosomalt recessiva ataxier har riktade terapier.

För depression och ångest bör kognitiv beteendeterapi och farmakologisk behandling erbjudas vid behov. Enligt några nyligen genomförda studier kan djup hjärnstimulering och transkraniell magnetstimulering hjälpa till att lindra symtomen vid cerebellär ataxi. Det är viktigt att  att prata med varje patient om olika behandlingsalternativ. Biverkningar, risker och kostnader kan ibland vara viktigare än fördelarna med behandlingen. (Rosenthal LS)

Referenser:

Hellberg C, et al. Nationwide prevalence of primary dystonia, progressive ataxia and hereditary spastic paraplegia. Parkinsonism Relat Disord 2019; 69:79-84.

Rosenthal LS. Neurodegenerative Cerebellar Ataxia. Continuum (Minneap Minn). 2022 Oct 1;28(5):1409-1434. doi: 10.1212/CON.0000000000001180. PMID: 36222772.

Perlman S. Hereditary Ataxia Overview. 1998 Oct 28 [Updated 2024 Sep 12]. In: Adam MP, Feldman J, Mirzaa GM, et al., editors. GeneReviews® [Internet]. Seattle (WA): University of Washington, Seattle; 1993-2024. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1138/

Fördjupning

Neurologi i Sverige