Snarkning och obstruktivt sömnapné
Beträffande Snarkning hos barn se denna rubrik i kap Pediatrik.
Definition
Snarkning: Inspiratoriskt och exspiratoriskt biljud, orsakat av partiell obstruktion av de övre luftvägarna, vanligen från mjuka gommen inkl uvulan och bakre delen av tungan mot bakre svalgväggen.
Sociala snarkare: Fladdrande vävnad, biljud, inga långvariga andningsuppehåll.
Sömnapné: Obstruktiva andningsuppehåll minst 5 per timme, apné=andningsuppehåll> 10 sekunder, och att blodets syrgasmättnad minskar med minst 4 procent från grundnivån. Även sömnighet/trötthet dagtid. Såväl apnéernas frekvens/duration som snarkningarnas intensitet har betydelse för åtföljande besvär.
Orsaker
Övervikt, ofta att tungan glider tillbaka vid djupsömn (ffa vid ryggläge), tonsillhypertrofi, stor uvula, hängande mjuk gom, makroglossi, liten underkäke, kort hals, näspolyper, conchahypertrofi, septumdeviation, alarinsufficiens (inåtfallande näsvinge), allergisk slemhinnesvullnad, hypotyreos, hypertoni, menopaus. Alkohol, rökning, sovande i ryggläge. Läkemedel och droger med påverkan på CNS, ffa sedativa, opioder och antikolinergika, men även flera blodtryckspreparat. Genetisk predisponering för ”överavslappnad” djupsömn.
Symtom
Torr i munnen på morgonen, ont bak i svalget. För sömnapnoiker tillkommer pannhuvudvärk, känslan av att aldrig vara utsövd, dagtrötthet i varierande grad, hypersomni, koncentrationssvårigheter, irritationsintolerans, nedstämdhet, förhöjt blodtryck, ökad risk för diabetes, stroke, hjärtinfarkt och depression mm.
Sömnapné är riskfaktor för trafikolyckor, betr. yngre (<70 år) riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom inkl. hypertoni liksom påvisad samvariation med förtida död och stroke.
Status: Både Mallampati-klassificeringen och Friedman-tungpositionen har visat sig vara i korrelation med svårighetsgraden av obstruktiv sömnapné.
Differentialdiagnos
Centralt sömnapnésyndrom (ses bl.a. efter stroke, vid annan neurologisk skada, hos äldre, vid hjärtsvikt).
Utredning
Anamnes (med fokus på ev dagtrötthet, snarkning, andningsuppehåll, sedativa farmaka, alkohol, rökning), tyreoideastatus, undersökning av övre luftvägar (där uvulan ofta är irriterad hos snarkare), hjärta/lungor.
Anamnes på dagtrötthet, snarkning, andningsuppehåll ska föranleda remiss för vidare utredning med i första hand sömnregistrering/ev. nattlig hypoxi. Därefter ställningstagande till vidare behandling. Yrkeschaufförer, piloter, långpendlare med bil m.fl. kategorier bör ha förtur vid utredning. Diskussion avseende lämplighet för körkort.
Blodtryck, P-Glukos, lipider (riskfaktorer för hjärt-kärlsjkd.).
Behandling
Undvik muskelavslappnande farmaka såsom bensodiazepiner, opioder och i görligaste mån alla läkemedel med påverkan på CNS. Ingen alkohol och ingen rökning. Viktreduktion. Några kilos viktnedgång kan ge påtagliga resultat. Undvika ryggläge som sovposition, ”vändhindrare” med ex kudde. Regelbunden motion. Näsoptimera med NaCl-nässköljning innan sänggående, prova nasal steroid och intern näsvidgare. Prova hudvänlig mun-tejp från hakan upp mot filtrum. ”Universal”-snarkskena.
Operativa:
Avlägsnande av tonsiller och reducering av mjuka gommen med kniv, laser eller radiofrekvensterapi, luftpassageökande näsoperationer. Barn behandlas med abrasio i kombination med tonsillektomi eller tonsillotomi (se avsnittet i kap. Barnens sjukdomar). Kirurgisk behandling rekommenderas inte till överviktiga patienter och är numera alltmer sällsynt.
Icke operativa:
Antiapnéskena (AAS) är ofta förstahandsalternativ om inte påtagligt andningshinder föreligger. Resultaten på kort sikt är ofta goda men effekten kan avta med tiden. Remiss bettfysiolog/tandläkare för utprovning. Fungerar bra beträffande de med måttliga besvär. Fungerar ofta inte på kraftigt överviktiga.
CPAP-behandling (andning mot övertryck nattetid). Sistnämnda har visat sig minska risk för hjärtinfarkt och stroke samt sänker blodtrycket. Tyvärr sämre följsamhet på sikt trots ofta utmärkt behandlingseffekt.
Fördjupning
Aktuella Mediciner
Mometason: Nässpray Mometason. Nässpray Nasonex.