Anemi och idrott.

Definition

Anemi definieras som hemoglobinvärde <120 g/liter för kvinnor och <130 g/liter för män. Idrottsanemi betecknar förekomsten av anemi hos idrottare. Hb är ofta 5–10 enheter lägre hos elitidrottare än hos icke-idrottare.

Orsaker

Pseudoanemi: Vanligaste orsaken till idrottsanemi. Plasmavolymen ökar mer än röda blodkroppsmängden, resulterande i en utspädningseffekt. Detta ses som en anpassning till (oftast) hård uthållighetsträning och är ingen reell anemi. Behöver ej behandlas. Faktiska röda blodkroppsmängden (och syretransporterande förmåga) är i stället ökad.

Järnbristanemi: Vanligaste orsaken till reell anemi hos såväl idrottare som icke-idrottare. Fertila kvinnor, oavsett idrottande eller inte, uppvisar järnbrist i 30–50 %. Detta huvudsakligen beroende på bristande intag av järn via kosten i kombination med menstruationsförluster. Rekommenderat dygnsintag av järn för fertila kvinnor är>15 mg, vilket motsvarar ett energiintag på 2500 kcal/dygn. Många kvinnor har svårt att klara denna balans. Speciellt idrottare med smalt kroppsideal som löpare, gymnaster med flera riskerar järnbrist på grund av bristande dietärt järnintag. Anorexia? Svettning kan bidra till järnbrist. Även idrottare kan ha blödande magsår.

Hemolys: Vanligen p.g.a. ”marschhemolys” av blodkroppar under fotsulorna hos till exempel marscherande soldater eller löpare. Har även beskrivits hos simmare och roddare. Exklusionsdiagnos, och ovanlig orsak till anemi. Vid misstanke om hemolys bör istället andra orsaker till hemolys övervägas som mediciner, infektioner eller systemsjukdom.

Hemoglobinopatier: Thalassemi med flera. Vanligare i takt med ökad invandring från Mellanöstern, Medelhavet och Afrika. Små blodkroppar som vid järnbristanemi, men järndepåer är normala. Mild sjukdom behandlas ej. Kan påverka deltagandet i idrott.

Övriga: B12/folsyrabrist med flera:  Var god se avsnittet Anemi i kap. Blodsjukdomar.

Symtom

Minskad ”ork”/kondition genom att hemoglobinvärdet är linjärt proportionerligt till den syretransporterande förmågan. En sänkning av Hb-värdet ger en direkt försämrad aerob kapacitet (= ”kondition”). Motsvarande korrektion av Hb-värdet ger en ökning av aeroba kapaciteten.

Utredning

Unga, menstruerande, idrottande kvinnor bör regelbundet kontrolleras avseende järnstatus: Hb, S-Fe, TIBC och S-ferritin. Dietanamnes liksom kontroll av möjliga andra orsaker till anemin. Vid misstanke om annan orsak bör idrottsmän liksom andra patienter utredas med t.ex., gastroskopi, koloskopi, rektoskopi (med eller utan biopsi) och gynekologisk undersökning. På misstanke om hemolys kontrolleras U-Hb, reticulocyter, konjugerat bilirubin, haptoglobin. S-elfores påvisar hemoglobinopati.

Behandling

Järnbristanemi behandlas med järnsubstitution förutom åtgärder mot grundorsaken, oftast dietkorrektion. Järn ges peroralt tex 100 milligram x 2 dagligen. Kontrollera efter 6–8 veckor. Järnbrist utan säker anemi (Hb >120 g/liter hos kvinnor) kan behandlas på prov med järnsubstitution under 6–8 veckor. Om Hb ökar >10 g/liter under denna tid, bekräftas en relativ anemi. Om järnbrist utan anemi påverkar prestationsförmågan, och om järnsubstitution här har positiva effekter är högst osäkert. Om järndepåer rutinmässigt skall kontrolleras även hos män är likaså tveksamt, på grund av mäns större dietära intag och mindre förluster. Profylaktiskt kan järntillskott ges 3–4 dagar i veckan till utredda kvinnor med stora menstruationsvolymer och tendens till anemi trots korrektion av kostintag. Alternativt ges järntillskott under menstruationsperioder. Diskussion med gynekolog om tranexamsyra alternativ hormonbehandling.

Aktuella Mediciner

Järn, tvåvärt: T Duroferon. Drp/K Niferex.