Idrottshjärtat
Se även avsnitten ”Plötslig död hos idrottare” respektive ”Myokardit/perikardit– idrottsaspekter” i detta kapitel.
Definition
Idrottshjärtat (athlete’s heart) definieras som den fysiologiska anpassningen hos hjärtmuskeln till långvarig (elit)träning.
Orsak
Regelbunden träning ger upphov till en fysiologisk anpassning av kroppens muskulatur, så även av hjärtmuskeln. Olika former av träning ger olika förändringar:
Aerob träning ger förstoring framför allt av hjärtats kammares diameter (volym-belastning). Vanligt vid intensiv, långvarig aerob träning som längdskidåkning, långlöpning etc. på elitnivå. Kvinnor och män har exakt lika stor fysisk anpassning på hjärtmuskeln av träning, men kvinnor har en mindre hjärtmuskel.
Ren styrketräning ger en förstoring framför allt av kammarväggens tjocklek (tryckbelastning). Många idrotter medför dock en kombination av volyms- och tryckbelastning.
Status
Auskultatoriskt noteras bradykardi och ofta ett fysiologiskt blåsljud.
EKG visar tecken på hjärtförstoring (vänsterkammarhypertrofi) som stor R- eller S-våg, men också bradykardi. Olika grader av AV-block I (också II, typ 1), diffusa ST-förändringar med bl.a. tidig repolarisation och inkomplett höger grenblock. Vid fysisk adaptation kan också vilo-EKG påverkas. Det finns internationella rekommendationer om hur man tolkar ett EKG hos idrottare för att kunna skilja mot patologiska.
Röntgen cor-pulm kan visa ospecifik hjärtförstoring.
Ekokardiografi kan visa dilatation av vänsterkammare (sällan> 60 mm) och/eller hypertrofi av vänsterkammarväggen (sällan > 12 mm).
Differentialdiagnoser
Viktigast är att skilja det friska idrottshjärtat från patologisk hjärtförstoring som vid hypertrof kardiomyopati. Ofta relativt enkelt, men ibland stor svårighet. Kan krävas en kombination av anamnes (elitträning?), ekokardiografiska tecken (ovan), kön (ovanligare med idrottshjärta hos kvinnor), hereditet (kardiomyopati ärftligt).
Behandling
Behövs ej då tillståndet är en fysiologiskt normal reaktion på intensiv träning.