Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Se även avsnitten Akut stressyndrom liksom Stress/Fysiologiska stressreaktionen i detta kapitel.

Orsak

Generellt gäller att allt vi upplever får ett fysiskt/fysiologiskt motsvarande korrelat – mer hos vissa och mindre hos andra.

Den akuta stressreaktionen är en konsekvens av att ha utsatts för eller bevittnat ett akut (livshotande) trauma där individen varit vettskrämd och känt sig hjälplös. Uppkommer i anslutning till traumat oftast inom några minuter. Även övergrepp och våld i vardagen där vi förväntas känna oss trygga kan orsaka symtomen, inklusive långvarig mobbing. Var god se avsnittet om akut stressyndrom i detta kapitel.

Den posttraumatiska stressreaktionen har samma orsak men definitionsmässigt ställs inte denna diagnos förrän tidigast fyra veckor efter traumat. Symtomen vid PTSD kan utvecklas efter ett fritt intervall.

De traumatiska händelserna skall vara sådana att de väcker fruktan hos de flesta människor. Alternativt drabbande biologiskt vulnerabel individ.

Vanliga och allvarlig diagnos hos många asylsökande från krigshärjade länder liksom hos militärer efter krigsinsatser. Även efter exempelvis malign sjukdom, våldtäkt, rån, olycka.

Riskfaktorer är biologiskt vulnerabel individ (ex.v. ADHD, autism m.fl.), tidigare psykisk ohälsa, hereditet för psykisk sjuklighet, tidigare psykiska trauma (spec. i barndomen), låg begåvningsnivå, yngre ålder, låg socioekonomisk status (inkl. utbildningsnivå), brist på socialt stöd. Perfektionism, ångestbenägenhet, överdrivet ansvarstagande mm. Samt omfattande stressorer i vardagen (hemmet, skolan, jobbet, fritid).

Traumatiska stressreaktioner har visat sig kunna medföra bestående strukturella förändringar centralt i hjärnan – centra för koncentration och ”arbetsminne”.

Symtom enligt ICD-10:

• Ihållande minne eller återupplevande av den belastande händelsen såsom återblickar (flashbacks), levande minnen, återkommande drömmar eller upplevelse av stress vid omständigheter eller händelser, som påminner om den belastande händelsen.
• Ett verkligt eller önskat undvikande av omständigheter som påminner om eller associerar till den belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits före den belastande händelsen.
• Något av följande måste finnas:
  • oförmåga att minnas, helt eller delvis, några viktiga aspekter av förloppet av när den
    belastande händelsen inträffade.
  • ihållande symtom på ökad psykologisk sensitivitet och arousal, som inte fanns före expositionen och som visar sig enligt två av följande: sömnsvårigheter, irritabilitet eller utbrott av ilska, koncentrationssvårigheter, hypervigilans (vara på sin vakt, i spänd uppmärksamhet), förstärkt ”startle response” eller skrämselreaktioner.

Symtomen skall orsaka ett väsentligt lidande eller funktionsnedsättning i vardagen. Barn och unga klarar sig bättre än vuxna som varit med om samma händelser. Totalt sett god prognos där ca 80 procent är fria från svåra besvär efter 3–4 år. Till slut mår ca 90 procent ganska bra.

Somatisk, psykiatrisk samsjuklighet samt missbruk finns.

Differentialdiagnoser

Somatisk sjukdom som tex hypertyreos, hyperparatyreoidism, diabetes. Andra psykiatriska tillstånd som depression, dissociativa tillstånd, panikångest, generaliserat ångestsyndrom, specifika fobier, missbruk.

Utredning

Anamnes. Kompletteras med strukturerad diagnostisk intervju MINI. Den syndromspecifika självskattningsskalan PCL-5 kan användas för att skatta svårighetsgraden, inte för att ställa diagnos.

Suicidriskbedömning bör göras med en klinisk bedömning kompletterad med en strukturerad intervju. Vanligast idag är C-SSRS (Columbia Suicide Severity Rating Scale).

Somatiskt status för att utesluta somatisk sjukdom. Riktade labprover tex blodstatus, elektrolyter, glukos, kreatinin, T4, T3, TSH, B12. Leverprover, PEth. EKG. Bilddiagnostik om anamnes och status talar för nytta med detta.

Missbruksanamnes, PEth och drogtest. 

Behandling

• Vården bör ha hög tillgänglighet för primärbedömning vid ångestsjukdom och erbjuda aktiv uppföljning.
• Traumafokuserad KBT med exponering.
• Läkemedelsbehandling med antidepressiva läkemedel: SSRI.
• Behandling med EMDR till vuxna med posttraumatiskt stressyndrom.
• Bensodiazepiner bör inte användas pga betydande risk för beroendeutveckling.
• Basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling.

Fördjupning

Vårdprogram Postraumatiskt stressyndrom

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. eFYSS. http://www.fyss.se

Patientinformation

Ångestförbundet. www.angest.se

Hjälplinje:
https://hjalplinjen.se/ Eller ring 90390.

Aktuella Mediciner

SSRI: Citalopram: T Citalopram. Escitalopram: T Cipralex. Sertralin: T Sertralin. T Zoloft. Paroxetin: T Paroxetin, T Seroxat.