Läkemedelsdermatoser, läkemedelsexantem
Bakgrund
Läkemedelsbiverkan i form av utslag och/eller klåda i huden.
Orsak
Antingen immunologisk (typ I–IV) eller icke- immunologisk reaktion (t.ex. direkt histaminfrisättning, överdosering, idiosynkrasi, okänt) mot läkemedlet eller dess metabolit. Även fotosensibilisering. Se tabell nedan för exempel på utlösande läkemedel.
Symtom
Läkemedelsutslaget kommer oftast inom några veckor (ofta inom 7-14 dagar) efter påbörjad medicinering. Urtikaria/anafylaxi (vanligen parenterala läkemedel) uppstår inom minuter till timmar hos sensibiliserad patient. Reaktioner kan även förekomma efter långvarig medicinering pga ändrad läkemedelsutsöndring/metabolism eller vid doshöjning.
Exempel på läkemedelsutslag
Reaktionstyp | Ofta orsakande läkemedel | ||
Acneiform | Androgener, Steroider, Litium | ||
Alopeci | Cytostatika, P-piller, Antikoagulantia | ||
Exantem – makulopapulöst | Antibiotika (ssk penicillin, ampicillin), tiazider, Karbamazepin, Allopurinol, sulfonaminer | ||
Fixt exantem | Tetracyklin, Paracetamol, NSAID, trimetoprimsulfa | ||
Fotosensibilisering | Tetracyklin, Doxycyklin, Klorotiazid, NSAID, furosemid, fentiaziner, amiodaron | ||
Urtikaria | Penicillin, ASA, NSAID, opiater, röntgenkontrast, ACE-hämmare |
Läkemedelsreaktioner kan ge ett flertal reaktionsmönster i huden och även imitera eller utlösa andra hudsjukdomar. Nästan alla läkemedel kan ge alla typer av hudbiverkningar men vanligast skyldiga läkemedel finns inom grupperna antibiotika, antiepileptika, CNS-läkemedel, NSAID och ACE-hämmare. Det är ovanligt med reaktioner på t.ex. antacida, diazepam, digitalis, betablockare och prednisolon. Majoriteten av kutana läkemedelsreaktioner är benigna.
Mycket vanlig läkemedelsreaktion är makulopapulöst exantem (toxikodermi); godartat förlopp.
Ovanliga läkemedelsreaktioner (och allvarliga) är Steven-Johnsons syndrom (5–15 % mortalitet), Toxisk epidermal nekrolys (10–30 % mortalitet), DRESS (Drug Reaction with Eosinophilia and Systemic Symptoms), (10 % mortalitet) samt AGEP (Akut Generaliserad Exantematös Pustulos)
Tecken på allvarlig läkemedelsdermatos är utbredd rodnad, ödem i huden, smärtor, blåsbildning, hudavlossning, allmänpåverkan, feber och slemhinneengagemang (ögon, oralt, genitalt).
Differentialdiagnos
Hudsjukdomar: Psoriasis (guttat, erytrodermisk, pustulös – liknar AGEP, Blåsdermatoser, SSSS (se avsnitt Impetigo). Infektiösa exantem är i många fall omöjliga att skilja från makulopapulöst läkemedelsexantem. Har inte alltid feber. Oftare utslag i ansiktet. Anamnes!
Utredning
Mycket noggrann läkemedelsanamnes. FASS ger information om frekvens och biverkningsmönster för olika läkemedel. Mer detaljerad information finns på www.drugeruptiondata.com. Hudstansbiopsi för PAD i vissa fall, t.ex. vaskuliter, blåsdermatoser. Vid vaskulit, purpura och svåra läkemedelsreaktioner tas blodstatus med B-diff, blödningsstatus, njur- och leverprov, ev vaskulitprov.
Vid lindriga reaktioner och angeläget läkemedel kan patienten vid behov reexponeras. Vid allvarlig biverkning krävs ofta eliminering av läkemedlet pga för riskfyllt med reexponering.
Se även avsnittet Penicillinallergi. Akut förhöjt S-tryptas stöder anafylaxidiagnos.
Behandling
Utsättning av misstänkt(a) läkemedel. Lindriga exantem med klåda behandlas med lokal grupp III steroid. Antihistamin enbart av värde vid urtikariell reaktion, då peroral steroid ofta också används. Se avsnitt Urtikaria/Nässelutslag. Allvarliga läkemedelsreaktioner är akuta specialistfall.
OBS! Varningsmärk i journal. Varningskort till patienten.
Biverkningsrapportering: Alltid vid allvarliga läkemedelsreaktioner och vid nya läkemedel. Blanketter i FASS eller www.lakemedelsverket.se.
Fördjupning
Aktuella Mediciner
Adrenalin: Inj. Emerade. Inj EpiPen. Inj. Jext.
Antihistamin: Lösning/T Aerius. T Atarax. T Cetirizin. T Desloratadin. T Loratadin.
Peroral steroid: T Betapred. T Prednisolon.
Steroid grupp III: Kräm/Salva Elocon. Kräm/Salva Betnovat.