Fobier (agorafobi, social fobi, specifik fobi)

Författare

Granskare: 26 oktober, 2022

En stark upplevelse av rädsla, starkt obehag, skräck, äckelkänsla som återkommer inför eller riskerar ställas inför en viss situation/objekt man hyser stark aversion mot. Ingår i grupp av ångestsjukdomar enligt DSM-5.

Agorafobi. Torgskräck: ICD-10: F40.0 DSM-5: 300.22

Ångest för ett flertal situationer – att stå i kö, vara i affär, åka buss etcetera. Plötsligt påkommande ångest. Undvikande och flykt garanterar ej frihet från ångest.

Social fobi: ICD-10: F40.1 DSM-5: 300.23

Ångest för eller i en eller flera olika sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller risk för kritisk granskning av andra. Ex.v. att tala inför andra, att äta tillsammans med andra, att möta nya människor. Rädsla för andras uppmärksamhet. Ångesten upphör då individen har lämnat den frustrerande sociala situationen. Fixering på egna beteendet. Ibland undvikande beteende med bäring på såväl privat- som yrkesliv. Ofta debut i tidiga tonåren och kan om obehandlad vara livslångt. Ångesten begränsar sig oftast till vissa sociala sammanhang men kan också vara generaliserad och omfatta de flesta sociala sammanhang. Kan vara starkt handikappande. Komplikationer är isolering, depression och ökad risk för alkoholmissbruk.

Specifik fobi: ICD-10: F40.12 DSM-5: 300.29

Specifika fobier (spindlar, ormar, hissar, flygresor, broar etc.) skiljer sig från övriga ångestsyndrom genom att de sällan medför annat än kraftigt obehag vid exponering för de fobiska stimuli och endast undantagsvis är invalidiserande.

Orsaker

Agorafobiker har oftast en bakomliggande panikångestsjukdom. Hereditär faktor. Vissa fobier kan vara spridningseffekter från mer generella ångestsyndrom.

Symtom

Ett kraftigt obehag vid exponering, darrning, hjärtklappning, oro mm. Ångestattack vid social fobi klingar av då man lämnar det otrygga stället. Ångestattack vid agorafobi/bakomliggande panikångestsjukdom reagerar ej lika tydligt på situationen.

Somatisk, psykiatrisk samsjuklighet samt missbruk förekommer.

Differentialdiagnoser

Diagnoserna vållar sällan bekymmer då patienten själv är mycket medveten om sitt besvär. Panikångest (utlöses oprovocerat; ej relaterat till situation), tvångssyndrom, schizofreni kan förekomma. Social fobi kan vara svår att särskilja från fobisk personlighetsstörning (den förra börjar ofta före 18 års ålder, sen senare per definition efter). Autism.

Utredning

Anamnes. Kompletteras med strukturerade diagnostiska intervjuer via MINI o/e SCID-1.

För att skatta symtomnivån och följa behandlingen vid social fobi kan man använda LSAS (Liebowitz Social Anxiety Scale). Den är inte diagnostisk.

Vid specifika fobier finns olika skattningsskalor anpassade för respektive fobi.

Suicidriskbedömning bör göras med en klinisk bedömning kompletterad med en strukturerad intervju. Exempel på sådana instrument är SUAS (Suicide Assessment Scale) och C-SSRS (Columbia Suicide Severity Rating Scale) samt frågor om suicid i instrumenten

MADRS-S, BDI-II (Becks depression Inventory), PHQ-9 (Patient Health Questionnaire -9) eller MINI.

Somatiskt status för att finna somatisk sjukdom. Riktade labprover tex blodstatus, elektrolyter, kreatinin, T4, TSH, leverprover. EKG. Bilddiagnostik om anamnes och status talar för nytta med detta.

Missbruksanamnes och ev drogtest.

Behandling

Vården bör ha hög tillgänglighet för primärbedömning vid ångestsjukdom och erbjuda aktiv uppföljning. KBT, ev internetbaserad. Läkemedelsbehandling med antidepressiva läkemedel: SSRI. Bensodiazepiner bör inte användas pga betydande risk för beroendeutveckling. Mindfulnessbaserad stressreduktion eller mindfulnessbaserad kognitiv terapi. Korttids-PDT med fokus på social fobi. IPT (Interpersonell psykoterapi). KBT med exponering.

Fördjupning

Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. 2017.

Läkemedelsverket. Depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna 2016.

www.svenskpsykiatri.se

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. eFYSS. http://www.fyss.se

Patientinformation: Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. www.nsph.se

Ångestförbundet. www.angest.se

Aktuella Mediciner

SSRI: Citalopram: T Citalopram. Escitalopram: T Cipralex. Sertralin: T Sertralin. T Zoloft. Paroxetin: T Paroxetin, T Seroxat.

Annons:

Lär dig mer

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Beteendeterapi utvecklades under början av 1900-talet med psykologerna John B Watson och BF Skinner som förgrundspersoner. Kognitiv terapi växte fram under 1960-talet under ledning av psykiatrikern Aron T Beck. Kognitiv beteendeterapi används för olika problem hos barn och vuxna såväl på individ- som gruppnivå. Syftet med terapiformen är att ersätta de tankar, beteendet och känslor som tros skapa det psykologiska problemen med funktionella sådana. Därmed förväntas problemen återkomma i mindre utsträckning och ge färre symtom.

Grunderna till terapiformen är inlärningsterapi som bygger på att människans beteende kan formas i samspel med miljön samt kognitiv terapi som innebär att ens tankar kan påverka känslor och beteenden. Centralt är att tankar kan förändra känsloreaktioner och beteendemönster och tvärtom. Klassisk beteendeterapi fokuserar på att steg för steg förändra ett beteende medan patienten närmar sig det som framkallar obehag (t.ex. sociala situationer, spindlar osv.). Kognitiv terapi identifierar och bryter negativa tankemönster. Oftast kombineras dessa olika perspektiv i olika utsträckning. Tredje vågens KBT innefattar bland annat dialektisk beteendeterapi och Acceptance and Commitment Therapy. Dessa inkluderar tekniker hämtade från den buddistiska läran där man strävar efter att nå ökad närvaro (mindfulness) och acceptans.

Upplägget för KBT kännetecknas av struktur och undersökande samarbete mellan patient och terapeut. Patienten blir införstådd i arbetssättet, därefter gör man en beteendeanalys för att identifiera vad som utlöser och underhåller problemen. Sedan görs en behandlingsplan som under behandlingens gång prövas och utvärderas. Patienten får hemuppgifter där nya förhållningssätt testas och följs upp med terapeuten.

För det mesta ges KBT en gång per vecka i 5-20 veckor, undantaget dialektisk beteendeterapi som ges i större omfattning.

KBT kan vara lämpligt vid fobier, såväl specifika fobier, som sociala fobier eller agorafobi.

Källor:

Socialstyrelsen kunskapsstöd och regler

Författare:

Sofia Åkerlund

Leg. Läkare och chefredaktör

Läs mer Förminska