Fysiologiska stressreaktionen

Se även avsnitten Akut stressyndrom, Posttraumatiskt stressyndrom liksom avsnittet ”Utmattningssyndrom” senare i detta kapitel.

Definition

Kroppens anpassning till en situation som uppfattas som potentiellt störande eller hotande.

Kortvarig stress är i sig inget sjukdomstillstånd. I normalfallet ofarligt. Risken för hjärtsjukdom, infektion, smärttillstånd, sömnstörning kan vara ökad. Normalt en ändamålsenlig och önskvärd reaktion. Ökat sympatikuspåslag.

Anpassningsstörning:

(ICD-F 43.2) är en lindrigare reaktion än akut stressreaktion. Förekommer i samband med livskris (separationer, plötslig arbetslöshet, mm) som drabbar en känslig individ eller en särskilt öm punkt. Innebär en fördjupad/förlängd reaktion än förväntat. Symtom i form av nedstämdhet, oro eller beteendeförändringar av mer uttalat slag än man förväntat sig. Nedstämdheten uppfyller inte kriterierna för depression. I normalfallet god prognos och medicinsk behandling är inte indicerat. Stöd/råd/empati från omgivningen. Risk för suicidhandlingar måste beaktas.

Långvarig stress (eller extremt kraftig – traumatisk – stress) uppstår då individen saknar resurser eller strategier för att bemästra situationen. Detta innebär ökad risk för utveckling till Utmattningssyndrom med allvarliga förändringar i beteendet och i de kroppsliga funktionerna med ökad sjuklighet, störd hormonell funktion.

Orsaker

Generellt gäller att allt vi upplever får ett fysiskt/fysiologiskt motsvarande korrelat – mer hos vissa och mindre hos andra.

Brist på återhämtning efter anspänning (för mycket att göra, att arbeta under tidspress eller att vara utsatt för alltför många intryck eller krav utan inflytande och kontroll). Alltför splittrade uppgifter med ständiga växlingar av fokus. Sömnbrist.

För lite att göra, monotoni, svagt socialt stöd, låg egenkontroll, känsla av uppgivenhet, svåra livsförändringar. Oförutsägbarhet. Människans utvecklade pannlob ger förutsättning för förväntans-stress med oro och ängslan runt framtida händelser.

Orsaken till kroppslig/mental påverkan är:

Aktivering av sympatiska nervsystemet med ökande mängder adrenalin och noradrenalin.

Minskande aktivitet av parasympatiska nervsystemet.

Aktivering av HPA-axeln med initialt hög kortisolproduktion följt så småningom av låg kortisolproduktion. Utmattning av ”stressregulatorn” hippocampus. De neurohormonella stressystemen kan vara aktiverade utan att vi vet om det.

Metabola förändringar med höjt blodtryck, höjt kolesterol, insulinresistens med höjt sockerläge, minskande testosteronproduktion mm (Metabola syndromet).

Symtom

Mycket vanlig patient i öppenvården. Enl. WHO har majoriteten av öppenvårdspatienter stressrelaterade symtom.

Avgörande för kroppens reaktioner är om stressen är kortvarig eller kronisk.

Akut stressyndrom ger adrenalin- och noradrenalinpåslag med höjd vakenhet, svårighet att varva ner, sömnstörning, höjt blodtryck, hjärtpåverkan med höjd puls mm. Starka skiftandeaffekter, svårt att kontrollera känslor, ev. dissociativt agerande (p.g.a. oförmåga att ta till sig det som har hänt med irrationellt beteende och oförmåga att tolka verkligheten p g a nedsatt kognitiv funktion. Diagnosen kan sättas inom 4 veckor efter den utlösande händelsen.

Kronisk stress ger förhöjda kortisolnivåer initialt- sedan utmattning av denna stressregulator med nedreglering av kortisolnivåerna. Parallell känsla av trötthet, uppgivenhet, underkastelsereaktion (”loss of control”), depression, ångest.

Fysiologiska stressreaktioner som sömnrubbning, motorisk oro, skakningar eller muskelryckningar i kroppen, spänningstillstånd med värk i muskler och/eller leder, huvud-nackvärk. Stickningar eller tryck över bröstet ryggsmärtor, sänkt libido, impotens, takykardi, ibland arytmier, diarré, metabola syndromet (bukfetma, hypertoni, glukos- och lipidstörningar), påverkan på immunförsvaret med bl.a. recidiverande förkylningar, herpes zoster, ökade allergiska besvär, begynnande eller ökande psoriasissymtom, svårläkta sår. Osteoporos, muskelsvaghet – liknande Addisonsjukdomen förutom pigmenteringarna. Även minskad produktion av testosteron och tillväxthormon.

Kontinuerligt stressfysiologiskt påslag ökar risken för hjärt-kärlsjukdom (se avsnittet Prevention i kap. Hjärt-kärlsjukdomar). Neurodegenerativa förändringar med volymreduktion i hippocampus och frontala cerebrala områden. Hippocampus reglerar bl a minnesfunktionen.

Mentala-/känslomässiga stressreaktioner, t.ex. känsla av utmattning och extrem trötthet, kraftiga variationer mellan onormal munterhet och nedstämdhet, ängslan.

Sänkt koncentrationsförmåga och minnesstörningar. Aggressivitet/labilitet, kverulans, tilltagande svårigheter att fatta beslut. Vid upprepad stress ökar känsligheten. Psykotiska genombrott kan triggas liksom bipolär sjukdom. Långvarig stress kan framkalla depression. Kronisk stress i medelåldern associerad med höjd risk för utveckling av demens i högre ålder, ffa Alzheimerdemens.

Differentialdiagnoser

Depression/Atypisk depression, ångest, neuropsykiatrisk funktionsstörning med sänkt stresstolerans (ADHD, Autism m fl), missbruk, utmattningsreaktion, anpassningsstörning, posttraumatisk stressyndrom, sömnstörning, psykossjukdom.

Endokrina sjukdomar (ex.v. hypo-/hypertyreos, diabetes, elektrolytrubbningar), celiaki, anemi m.fl.

Även anemi, infektion (UVI hos äldre), smärttillstånd, läkemedelsbiverkningar och hjärntumör måste man differentiera.

Utredning

Anamnes (sömn-, alkohol-/drogvanor, stressorer, återhämtningsmöjligheter, fysisk aktivitet, socialt nätverk och bakgrund, hereditet, beskrivning av utlösande faktor, tid för debut och duration, m.m.). Fokus på ev ångest/depression. Kompletteras med strukturerade diagnostiska intervjuer via MINI o/e SCID-1. Alkohol och narkotikabruk utreds med AUDIT/DUDIT. Vid depressionsmisstanke screening med MADRS och vid ångest och depression – HAD.

Somatiskt status för att finna somatisk sjukdom. Riktade labprover tex blodstatus, elektrolyter, glukos, kreatinin, T4, T3, TSH, B12. Leverprover, ev PEth EKG. Bilddiagnostik om anamnes och status talar för nytta med detta. Ev drogtest.

Ev. neuropsykologisk bedömning då bakomliggande patologi kan påverka arbetskapaciteten. Ev bedömning av suicidrisk i svårare fall.

Behandling

Samtal kring stress i arbetsliv/privatliv och hantering av detta. Livsstilsråd. Minska yttre belastning. Ev Fysisk aktivitet på recept. Ev sömnrubbning är viktig att återställa. Använd i första hand propiomazin eller zopiklon vid svåra sömnbesvär. Propranolol vid hjärtklappning. Ångest, kan behandlas med tex hydroxizin, alimemazin, prometazin. Korttids individuell psykoterapi eller KBT. Mindfulnessbaserad stressreduktion eller mindfulnessbaserad kognitiv terapi. Vid svårare stressreaktion hel/partiell sjukskrivning upp till 3 månader.

Uppföljning, tät, inom 2–4 veckor.

Prognosen är vanligtvis god.

Fördjupning

Socialstyrelsen. Försäkringsmedicinskt beslutsstöd. https://roi.socialstyrelsen.se/fmb/akut-stressreaktion/498

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. eFYSS. http://www.fyss.se