Akillesruptur, hälseneruptur

Orsak

Akut hälseneruptur innebär överbelastning av hälsenan utan yttre våld. Det vanligaste är att rupturen uppkommer under idrott, typiskt racketsporter eller andra sporter med snabba stopp och starter. 90 procent av fallen drabbar män och skadan är vanligast i åldern 35-40 år. En ytterligare topp finns i 70-års åldern. Färre än 10 procent har haft besvär från hälsenan innan rupturen.

Ökad risk föreligger efter lokal eller systemisk kortisonbehandling och hälsenan kan då rupturera spontant. Akut hälseneruptur är total. Den partiella rupturen är oftast en överbelastningsskada och kommer efter en längre tid med smärta vid belastning och stelhet (se Akillestendinit).

Symtom

Rupturen beskrivs ofta som en smärtsam tydlig knäpp eller knall i samband med bristningen, som i regel kommer helt utan förkänning. Smärtan avtar oftast snabbt och patienten kan gå med visst obehag och dålig balans. Graden av smärta varierar mycket.

Status

I det akuta skedet finns en palpabel grop, oftast cirka 2–6 cm ovan senfästet i hälbenet. Oftast är palpation inte särskilt smärtsamt men kan vara obehagligt.

Oftast har patienten inte så ont men har svårt att gå och har dålig balans på det skadade benet. Kan inte stå på tå på den skadade sidan.

Thompsons test är positiv:

Vid denna undersökning ligger patienten i bukläge och undersökaren komprimerar vadmuskulaturen från sida till sida. Vid positiv test sker ingen plantarflektion av foten – detta vid total ruptur. Jämför med friska sidan.

Matles test är positivt:

Vid denna undersökning ligger patienten i bukläge med knäna flekterade. Om hälsenan är rupturerad finns en nedsatt vilotonus på den sidan och foten hänger ner mer än på den friska sidan.

Differentialdiagnos

Fotledsdistorsion, bristning i vadmuskulaturen.

Utredning

Klinisk diagnos där såväl passiv som aktiv rörelse i fotleden måste undersökas. Fotens ställning i förhållande till andra foten undersöks. Vid osäkerhet om hälsenan är partiellt rupturerad kan ultraljud eller MR komma i fråga.

Behandling

Huvuvida färska hälsenerupturer skall behandlas kirurgiskt eller icke-kirurgiskt har varierat över tid och över landet. Icke-kirurgisk behandling eller operation visar ungefär samma långtidsresultat. Operation utförs i regel inte om nedsatt cirkulation, rökare, diabetes, äldre eller vid samtidig immunosupprimerande behandling.

Om rupturen skall behandlas icke-kirurgiskt skall behandlingen inledas inom 3-4 dygn från skadetillfället. Behandlingen inleds med två veckors gipsbehandling i spetsfotläge. Därefter fortsatt gips eller ortosbehandling i ytterligare 6 veckor (total immobiliseringstid 8 veckor) med gradvis ökande rörelseomfång. Alternativ till operativt ingrepp med suturering av senan (gips 2 veckor, därefter 6 veckor i rörlig ortos) är gips eller ortosfixation, spetsfot initialt och justering med ökad successiv extension var annan vecka – immobilisering 8 veckor.

Även vid kirurgisk behandling skall denna helst ske inom 3-5 dagar men i praktiken allt från 2 dagar till 2 veckor, beroende på policy vid respektive ortopedklinik. Patienten skall skyndsamt remitteras till ortopedklinik. Operationen sker med fördel i lokalanestesi och senan sutureras för att återskapa normal längd och spänning. Efter operationen sker gipsbehandling i spetsfotställning 2 veckor och efterföljande ortosbehandling i likhet med vid den icke-kirurgiska behandlingen.

Läkningsförlopp cirka 6 månader, vilket innebär långvarig fysioterapeutisk behandling i efterförloppet. Reruptur är vanligare efter icke-kirurgisk behandling och dessa bör opereras; rerupturerna inträffar vanligen efter 10–20 veckor. Ökad risk för underbenstrombos. I regel insätts trombosprofylax, i 10 dagar, via ortopeden.

Vårdnivå

Ortopedisk specialistvård.

Fördjupning:

Läkartidningen. ABC om Akut ruptur av akillessenan, 2015.
www.lakartidningen.se

Patientinformation: www.doktorn.com