Anosmi, hyposmi, nedsatt luktsinne

Definition

Frånvaro av luktsinne (anosmi), nedsatt luktsinne (hyposmi).

Orsak

De vanligaste orsakerna till nedsättning av luktförmågan är sådana som negativt påverkar slemhinnan, exempelvis luftvägsallergier, överkänslighet eller hyperreaktivitet i luftvägar, näspolypos (äkta men ofarliga näspolyper) och bihåleinflammationer, samt infektioner som förkylningar, herpes och influensor. Coronapandemin satte delvis fokus på luktsinnet då majoriteten av de drabbade med covid-19 också fick nedsatt luktsinne.

Andra orsaker är skador av näsan som trauma, rökning, kokain och överförbrukning av avsvällande förkylningsnässprayer. Hjärnskakning och andra trauman mot hjärnan kan skada både luktknölen och andra viktiga områden i hjärnan för luktförnimmelsen. Neurodegenerativa sjukdomar, det vill säga sådana som sakta förtvinar och bryter ner nerv- och hjärncellerna som Parkinson och Alzheimer, ger många gånger tidigt i sina förlopp luktnedsättningar. Vidare kan en del läkemedel som exempelvis vissa antibiotikasorter påverka luktsinnet negativt. Hormonella åkommor som bland annat diabetes, binjurebarkinsufficiens och kronisk njursvikt är kända för att kunna ge luktstörningar. Anorexi och annan kronisk näringsbrist ger också hormonell påverkan och risk för luktnedsättning. Vår luktförmåga påverkas mycket negativt av åldern, vid 65 år och äldre har hälften signifikant nedsatt luktsinne. Ganska ofta hittar man inte någon bakomliggande orsak. Det kan förstås också vara en kombination av olika orsaker som ger upphov till luktnedsättningen.

Konsekvensen av förlorat luktsinne påverkar livskvaliteten kraftigt och det kan vara direkt farligt att inte känna rök, gaser osv.

Majoriteten av de som får en post-infektiös anosmi, även de som haft covid-19, får tillbaka sitt luktsinne. Parosmi betyder att doften luktar helt annorlunda än den borde göra och många gånger luktar det obehagligt. Detta anses dock som ett positivt tecken på att luktsinnet håller på att förbättras.

Utredning

Riktad anamnes med frågeställningar enligt ovan är grunden.

Status:

Näsan (helst efter avsvällande) och munhåla/svalg ska undersökas. Rutinmässigt neurologiskt status bör utföras vid misstanke på cerebral orsak.

Luktsinnet kan testas med några vanligt förekommande dofter som kaffe, te, choklad och citron. Specifik och omfattande lukttestning sker bara på ett fåtal ÖNH-kliniker främst på Universitetssjukhusen.

Behandling

Lokalt nasalt kortison kan provas som behandling i en månad vid misstanke om inflammation i näshålan som vid näspolypos. Även stötdos-kurer med tablett Prednisolon kan då övervägas, ge 30 mg dagligen som morgondos första veckan, sedan 20 mg och slutligen 10 mg tredje och sista veckan.

Alla patienter ska instrueras i daglig strukturerad luktträning som bör pågå i minst tre månader. Man kan använda sig av dofter i hemmet eller skaffa ett luktträningspaket, se 1177 Vårdguiden och luktträna.nu

Vid oklar genes överväg remiss ÖNH.

Patientinformation: www.doktorn.com

Aktuella Mediciner

Intranasal steroid: Nässpray Mometason. Nässpray Nasonex.

Steroid: T Prednisolon.