Cyklotymi

Se avsnitten Bipolär sjukdom, mani, hypomani i detta kapitel.

Definition

Cyklotymi: Tätt återkommande perioder med snabbt växlande humörförändringar i form av Cyklotymt temperament hypomanier och sänkt humörläge – se Symtom nedan – av sådan grad att de försämrar sociala funktionsförmågan. Cyklotymi anses tillhöra gruppen affektiva tillstånd (bipolära syndrom).

Symtom

Cyklotymi: Under minst två års tid (ett år hos barn och ungdomar) flera episoder med såväl humörhöjningar som humörsänkningar utan att kriterier för mani eller depression är uppnådda. Under denna tid ej besvärsfri. En del av dessa individer kommer att utveckla bipolär sjukdom av typ I eller II. Symtomen skall orsaka lidande för individen och/eller påtagligt sänkt funktion i familj, arbete, skola i ett symtomkomplex i form av Cyklotymt temperament:

Symtomen utvecklas i tonåren eller tidig vuxenålder.

Humörsvängningarna är relativt stationära över tiden så att de ter sig som personlighetsdrag.

Perioderna är korta; oftast några dagar långa.

Perioderna uppträder oregelbundet med endast få dagar av normalt stämningsläge.

Skiftningarna i energinivån är påtagliga. Perioder av pratsamhet växlar med perioder av tystlåtenhet.

De depressiva episoderna uppfyller inte kriterierna för depression.

Automatiska perioder är vanliga (= man vaknar på gott eller dåligt humör).

Irritabilitet och vredesutbrott är vanliga.

Perioder av självsäkerhet/bekymmerslöshet växlar med perioder av sviktande självförtroende/grubbleri.

Perioder av skärpt kreativt tänkande växlar med perioder av apati/förvirring.

Perioder av minskat sömnbehov växlar med perioder av ökad sömn.

Arbetsintensiteten är påfallande ojämn.

Individen byter ofta arbete, studieinriktning, intressen och framtidsplaner.

Perioder av distanslöst kontaktsökande växlar med perioder av introvert självförsjunkenhet. En del personer med cyklotymt temperament präglas av uttalad irritabilitet.

Humörsvängningar med vredesutbrott, irritabilitet och rastlöshet.

Intensiv känslomässighet men svårigheter att ha trevligt.

Tendens att fokusera på det som är negativt.

Perioder av välmående växlar med perioder av kroppsligt obehag.

Status

Ofta normalt i undersökningssituationen. Patienten söker ofta för de krisreaktioner och sociala trauma som humörförändringarna och humörmässiga överkänsligheten har bäddat för.

Utredning: via psykiater.

Anamnes: hereditet, debutålder, förlopp, episoder, tidigare medicinering och reaktioner på detta. Annan psykiatrisk sjukdom, somatisk sjukdom, sociala förhållanden, missbruk.

Anamnesen bör kombineras med strukturerad diagnostik via tex MINI eller SCID. Dessutom finns flera instrument att tillgå tex screening för bipolaritet – MDQ, skattningsskala för svårighetsgrad av mani – YMRS, depressivitet – MADRS, kartläggning av alkohol/drogmissbruk – AUDIT/DUDIT.

Utredning med status, prover samt bilddiagnostik för bla somatisk samsjuklighet.

Differentialdiagnos

Bipolär sjukdom. Borderline personlighetsstörning. Drogutlösta symtom. Hypertyroidism. Schizoaffektivt syndrom. Ångestsjukdom. ADHD.

Behandling

Via psykiater, v.g. se Bipolär sjukdom.