Idrottshjärtat.

Se även avsnitten ”Plötslig död hos idrottare” respektive ”Myokardit/perikardit– idrottsaspekter” i detta kapitel.

Definition

Idrottshjärtat (athlete’s heart) definieras som den fysiologiska anpassningen hos hjärtmuskeln till långvarig (elit)träning.

Orsak

Regelbunden träning ger upphov till en fysiologisk anpassning av kroppens muskulatur, så även av hjärtmuskeln. Olika former av träning ger olika förändringar: Aerob träning ger förstoring framför allt av hjärtats kammares diameter (volym-belastning). Vanligt vid intensiv, långvarig aerob träning som längdskidåkning, långlöpning etc. på elitnivå. Ovanligare hos kvinnor. Ren styrketräning ger en förstoring framför allt av kammarväggens tjocklek (tryckbelastning). Många idrotter medför dock en kombination av volyms- och tryckbelastning.

Status

Auskultatoriskt noteras bradykardi och ofta ett fysiologiskt blåsljud. EKG visar tecken på hjärtförstoring (vänsterkammarhypertrofi) som stor R- eller S-våg, men också bradykardi. Olika grader av AV-block I (möjligen också II), diffusa ST-förändringar med bl.a. tidig repolarisation. Ibland inkomplett höger grenblock. Röntgen cor-pulm kan visa ospecifik hjärtförstoring. Ekokardiografi kan visa dilatation av vänsterkammare (sällan> 60 mm) och/eller hypertrofi av vänsterkammarväggen (sällan > 12 mm). Under arbetsprov normaliseras ofta EKG-förändringarna.

Differentialdiagnoser

Viktigast är att skilja det friska idrottshjärtat från patologisk hjärtförstoring som vid hypertrof kardiomyopati. Ofta relativt enkelt, men ibland stor svårighet. Kan krävas en kombination av anamnes (elitträning?), ekokardiografiska tecken (ovan), kön (ovanligare med idrottshjärta hos kvinnor), hereditet (kardiomyopati ärftligt). I vissa fall får tillgripas träningsuppehåll som medför en regress av idrottshjärtat (men ej kardiomyopatin) inom 3–4 månader.

Behandling

Behövs ej då tillståndet är en fysiologiskt normal reaktion på intensiv träning.