Insulinbehandling av sjukhusvårdade patienter
Definition
Känd diabetes eller slumpvis uppmätt hyperglykemi hos sjukhusvårdad patient.
Denna text gäller inte intensivvårdade patienter.
Utredning
P-Glukos bör kontrolleras åtminstone en gång på alla människor som läggs in på sjukhus.
För insulinbehandlade patienter rekommenderas mätning av glukosnivå minst fyra ggr per dygn (före varje måltid samt före natten). Överväg en mätning kl 03 vid risk för hypoglykemi.
Vid nyupptäckt hyperglykemi (>8 mmol/L) eller tablettbehandlad diabetes rekommenderas mätning minst två ggr per dygn.
HbA1c bör mätas om det inte utfört senaste tre månaderna. Detta ger vägledning om hyperglykemi är tillfällig eller inte och ger vägledning inför utskrivningen.
Behandling
Mål med behandlingen är att undvika hypoglykemi respektive svår hyperglykemi med åtföljande vätskebrist och elektrolytrubbning. Dessutom bör adekvat nutrition säkerställas. Stress pga akut sjukdom orsakar ofta förhöjd glukosnivå. Samtidigt kan patienten ha försämrad matlust eller bli ordinerad fasta. Detta medför ofta oförutsägbar glukosnivå. Därför bör målnivå för glukos ofta sättas högre än i patientens vanliga miljö.
Målnivå för glukos förslagsvis 6-8 mmol/L före måltid och upp till 10(-12) övrig tid. Högre målnivå för glukos bör accepteras för äldre eller sköra patienter.
Som regel rekommenderas att per orala glukossänkande läkemedel pausas vid inneliggande vård på somatisk sjukhusavdelning. Orsaken till detta är risk för bieffekter relaterat till försämrat födointag, försämrad njurfunktion, vätskebrist etc. Undantag är DPP-4-hämmare, som kan vara ett användbart alternativ, antingen som monoterapi eller i kombination med basal-insulin.
Typ 1 diabetes
Behandling med basalinsulin måste fortgå, för att undvika insulinbrist och ketoacidos. Grundregel är att fortsätta med oförändrad dos. Överväg dosreduktion ca 20% om benägenhet för hypoglykemi och reducerat födointag. Måltidsdoser ges om patienten äter.
Om patienten är tillräckligt pigg och alert för att sköta behandlingen själv är detta ofta att föredra.
Behandling med insulinpump kan fortsätta om patienten inte är kritiskt sjuk och är tillräckligt pigg för att hantera pumpen själv. I annat fall byter man till basal-bolus-regim. Ge ca hälften av daglig total dos i pumpen som basal-insulin och fördela resten på tre måltider.
Korrigeringsdoser med snabbinsulin ges vid behov vid hyperglykemi.
Typ 2 diabetes utan tidigare insulinbehandling
Vid persisterande hyperglykemi > 1 dygn bör insulinbehandling inledas.
Starta med basinsulin (NPH-insulin 2 ggr per dygn eller analog en gång per dygn) i dos 0,2-0,3 E/kg per dygn.
Om patienten äter ges snabbverkande insulin före måltid 3 ggr per dygn i dos 0,05-0,1 E/kg per måltid.
Ge dessutom snabbverkande insulin vid behov för korrigering av hyperglykemi.
Planera i god tid inför utskrivningen om patienten behöver insulinbehandling t ex vid högt HbA1c över ca 70 mmol/mol. Vanligtvis fortsätter man med enbart basinsulin eventuellt i kombination med andra glukossänkande läkemedel. Kontakta diabetessköterska för utbildning i glukosmätning och injektionsteknik. Om patienten bedöms behöva hjälp med injektion i hemmet rekommenderas långverkande insulinanalog, då injektion kan ges en gång per dygn och man även kan välja annan doseringstidpunkt än kväll eller morgon.
Typ 2 diabetes med insulinbehandling
Fortsätt med basalinsulin. Om patienten behöver upprepade korrigeringsdoser pga hyperglykemi lägg till måltidsinsulin i dos ca 0,05-0,1 E/kg per måltid.
Om patienten står på mix-insulin sedan tidigare, äter som vanligt och glukosnivån ligger bra kan man fortsätta oförändrat. Det är dock stor risk för avvikande glukosnivå. Då kan det vara bättre att byta till basalinsulin.
Startdos förslagsvis ca hälften av den tidigare totala dygnsdosen.
Om patienten äter ges även måltidsdoser av snabbinsulin.
Utvärdera och justera insulindoserna varannan dag, vanligtvis i storleksordningen 10-20%.
Speciella situationer
Sondmat: För patienter som får sondmat kontinuerligt kan man ge hela dygnsdosen av insulin i form av basinsulin, förslagsvis NPH 2 ggr per dygn. Detta kombineras med korrigeringsdoser av snabbverkande insulin. Om tillförsel av sondmat oväntat avbryts bör glukosdropp ges för att undvika hypoglykemi.
Till patienter som får sondmat som ”måltider” kan snabbverkande insulin ges före start av sondmat.
Glukokortikoidbehandling med hyperglykemi
Kortisondos en gång per dag på morgonen resulterar ofta i gradvis stigande glukosnivå under dagen med maxnivå på eftermiddagen. Detta kan behandlas med NPH-insulin i daglig dos på morgonen. Startdos förslagsvis 0,15 E/kg kroppsvikt.
Om kortisondos ges flera gånger per dag resulterar detta ofta i hög glukosnivå hela dygnet. Då kan NPH insulin behöva ges två ggr per dag, alternativt långverkande insulinanalog en gång per dygn.
Se även Kortisonbehandling i detta kapitel
Fördjupning
Aktuella mediciner
Direktverkande måltidsinsulin (= Kortverkande insulinanaloger)
Inj. Apidra.
Inj. Fiasp.
Inj. Humalog.
Inj. NovoRapid
Inj. Insulin lispro
Inj. Insulin aspart Sanofi
Kortverkande insulin (insulin humant)
Inj. Actrapid.
Inj. Humulin Regular.
Medellångverkande insulin (s.k. NPH-insulin)
Inj. Humulin NPH
Inj. Insulatard.
Långverkande insulin
Inj. Abasaglar.
Inj. Lantus.
Inj. Levemir.
Inj. Toujeo.
Ultralångverkande insulin
Insulin degludek: Inj. Tresiba.
Kombinationspreparat, Mix-insulin
Inj. Humalog Mix.
Inj. NovoMix.