Akutmedicin. Kollateralligamentskada i knä. Ledbandsskada i knä

Definition

Indelas i skada på mediala respektive laterala kollateralligamentet. Kan även involvera andra ligament runt knät, popliteussenan och/-eller iliotibialbandet.

Svårighetsgrad:

Grad 1: Minimal skada, stabilt till lätt instabilitet.

Grad 2: Måttlig instabilitet.

Grad 3: Uttalad instabilitet, komplett ruptur av ligament.

Orsak

Medial skada: Valgusvåld, vridning av knät med tibia utåtroterat alternativt våld mot knäts utsida.

Lateral skada: Varusvåld vid hyperextension, eller våld mot knäts insida. Ovanlig.

Symtom

Medial skada: Smärtar knäts insida. Partiell medial ruptur ofta mer smärtsam än total. Vid större skada kan instabilitet- vackling kännas tydligt. Om pat klarar gå nedför trappa, är det ett positivt tecken.

Lateral skada: Smärta utsidan knä motsvarande sidoligamenten. Vackling lateralt vid provokation.

Vid stora knäskador med helt rupturerat medial- eller lateralligament är kliniken påtaglig.

Status

Klinisk diagnos.

Vid medial skada: Vid abduktion av knät i 30 graders flexion uppträder smärta över mediala ligamentet, ofta proximalt; ”Abduktion stresstest”. Instabilitet i sidled bedöms vid olika grader av flexion. Om korsbanden är hela skall knät vara stabilt vid full flexion respektive full extension. Ingen eller endast måttligt ökad valgusvackling vid partiell skada. Ev. noteras ökad rotation av mediala tibiakondylen vid provokation framåt av tibia, med knät i 90 grader och fixerad fot (modifierad främre draglåda). Klinik även på meniskskada?

Vid lateral skada: Uppträder smärta över laterala ligamenten vid adduktion med knät i 30 grader flexion. Ev. noteras en ökad rotation av laterala tibiakondylen vid provokation bakåt av tibia, med knät i 90 grader och fixerad fot (modifierad bakre draglåda). Oftast svårt att säkert bedöma stabilitet vid lateral skada. Det s.k. ”figur-4 testet”, där knät flekteras 90 grader och underbenet läggs över det andra underbenet (bildandes siffran 4), medför att det laterala ligamentet är spänt och skall kunna palperas om det är helt. Om hydrops vid undersökningen misstänk att fler strukturer har skadats; ff.a. korsband.

Utredning: Röntgen vanligtvis normal, kan vara viktig för att utesluta andra tillstånd, som epifysfrakturer hos unga. Vid laterala skador bör man regelmässigt utföra MRT eller ultraljud för att utesluta ett dislocerat rupturerat ligament. Vid medial skada måste även meniskskada misstänkas.

Differentialdiagnoser

Medial– eller lateral meniskskada, patellarluxation (medial), epifysfraktur (unga), bakre korsbandsskada (lateral).

Behandling

Ligamentskador läker ihop om ändarna bara har någon kontakt. Vanligen ingen operation. Medial skada: Grad 1-2 ligamentskada behandlas alltid konservativt. Initialt kyla, kompression och avlastning, därefter successiv styrke-, koordination- och rörelseträning via sjukgymnast/fysioterapeut. Återgång i aktivt idrottande varierar mellan 2-12 veckor beroende på skadans art. Stödförband kan för idrottare möjliggöra tidigare återgång. Grad 3 skador innebär komplett ruptur av ligamentet. Ofta även skador på korsband, ledkapsel etc. Mediala och laterala skador med minimal instabilitet kan rehabiliteras som grad 1-2 skador. Ortos. Vid större instabilitet eller associerade skador kan operativ åtgärd krävas. Laterala dislocerade skador (grad 3) måste opereras.