Snarkning och obstruktivt sömnapné

Beträffande Snarkning hos barn se denna rubrik i kap Pediatrik.

Definition

Snarkning:

Inspiratoriskt och exspiratoriskt biljud, orsakat av partiell obstruktion av de övre luftvägarna, vanligen från mjuka gommen inklusive uvulan och bakre delen av tungan mot bakre svalgväggen.

Sociala snarkare:

Fladdrande vävnad, biljud, inga långvariga andningsuppehåll.

Sömnapné:

Obstruktiva andningsuppehåll minst 5 per timme, apné=andningsuppehåll> 10 sekunder, och att blodets syrgasmättnad minskar med minst 4 procent från grundnivån. Även sömnighet/trötthet dagtid. Såväl apnéernas frekvens/duration som snarkningarnas intensitet har betydelse för åtföljande besvär.

Orsaker

Övervikt, ofta att tungan glider tillbaka vid djupsömn (ffa vid ryggläge), tonsillhypertrofi, stor uvula, hängande mjuk gom, makroglossi, liten underkäke, kort hals, näspolyper, conchahypertrofi, septumdeviation, alarinsufficiens (inåtfallande näsvinge), allergisk slemhinnesvullnad, hypotyreos, hypertoni, menopaus. Alkohol, rökning, sovande i ryggläge. Läkemedel och droger med påverkan på CNS, ffa sedativa, opioder och antikolinergika, men även flera blodtryckspreparat. Genetisk predisponering för ”överavslappnad” djupsömn.

Symtom

Torr i munnen på morgonen, ont bak i svalget. För sömnapnoiker tillkommer pannhuvudvärk, känslan av att aldrig vara utsövd, dagtrötthet i varierande grad, hypersomni, koncentrationssvårigheter, irritationsintolerans, nedstämdhet, förhöjt blodtryck, ökad risk för diabetes, stroke, hjärtinfarkt och depression mm.

Sömnapné är riskfaktor för trafikolyckor, betr. yngre (<70 år) riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom inkl. hypertoni liksom påvisad samvariation med förtida död och stroke.

Status:

Både Mallampati-klassificeringen och Friedman-tungpositionen har visat sig vara i korrelation med svårighetsgraden av obstruktiv sömnapné.

Differentialdiagnos

Centralt sömnapnésyndrom (ses bl.a. efter stroke, vid annan neurologisk skada, hos äldre, vid hjärtsvikt).

Utredning

Anamnes (med fokus på ev dagtrötthet, snarkning, andningsuppehåll, sedativa farmaka, alkohol, rökning), tyreoideastatus, undersökning av övre luftvägar (där uvulan ofta är irriterad hos snarkare), hjärta/lungor.

Anamnes på dagtrötthet, snarkning, andningsuppehåll ska föranleda remiss för vidare utredning med i första hand nattlig sömnregistrering (NAR). Därefter ställningstagande till vidare behandling. Frågeformulär kan användas vid bedömning av symtom men inte för att utesluta sömnapné. Yrkeschaufförer, piloter, långpendlare med bil m.fl. kategorier bör ha förtur vid utredning. Diskussion avseende lämplighet för körkort.

Blodtryck, P-Glukos, lipider (kontrollera kardio-vaskulära-metabola riskfaktorer).

Behandling

Egenvård

Undvik muskelavslappnande farmaka såsom bensodiazepiner, opioder och i görligaste mån alla läkemedel med påverkan på CNS. Undvik alkohol och rökning. Viktreduktion är generellt bästa egenvårdsåtgärden. Några kilos viktnedgång kan ge påtagliga resultat. Undvika ryggläge som sovposition, ”vändhindrare” med ex kudde. Regelbunden motion. Näsoptimera med NaCl-nässköljning innan sänggående, prova nasal steroid och intern näsvidgare. Prova hudvänlig mun-tejp från hakan upp mot filtrum. Enklare ”universal”-snarkskena kan provas vid enbart störande snarkningar.

Icke operativa:

Antiapnéskena (AAS)/Apnébettskena (ABS) är ofta förstahandsalternativ om inte påtagligt andningshinder föreligger. Resultaten på kort sikt är ofta goda men effekten kan avta med tiden. Remiss sömnmedicinskt utbildad bettfysiolog/tandläkare för utprovning. Fungerar generellt bra vid lindriga till måttliga besvär. Fungerar ofta inte på kraftigt överviktiga.

Mekanisk andningshjälp, PAP-behandling (andningsstöd positivt luftvägstryck nattetid). Sistnämnda har visat sig minska risk för hjärtinfarkt och stroke samt sänker blodtrycket. Tyvärr sämre följsamhet på sikt trots ofta utmärkt behandlingseffekt.

Operativa:

Övre luftvägskirurgi kan övervägas i vissa fall. Svalgkirurgi, uvulopalatopharyngoplastik (UPPP), kan erbjudas yngre, icke-obesa som inte tolererat AAS eller PAP om lämpligt svalgstatus ses. Tonsillektomi och luftpassageökande näsoperationer kan komma att övervägas i specialfall. Barn kan behöva behandlas med abrasio i kombination med tonsillektomi eller tonsillotomi (se Snarkning hos barn i kapitlet Pediatrik).

Fördjupning

Nationellt vårdprogram för behandling av sömnapné hos vuxna

Aktuella Mediciner

Mometason: Nässpray Mometason. Nässpray Nasonex.