Sömnbesvär hos äldre

Se även avsnittet Sömnbesvär i kapitlet Psykiatri.

Definition

Nedsatt sömnförmåga avseende insomningstid, vakenhetstillfällen eller sömnduration så att prestationsförmågan dagtid påverkas negativt.

Orsaker

Subjektivt upplevda sömnsvårigheter tilltar med stigande ålder. Äldre tillbringar mer tid i sängen generellt utan att sova jämfört med yngre. Ofta förekommer kortare sömnpass dagtid. Den totala sömntiden minskar med åldern; 70-åringar och äldre sover i genomsnitt 6–6½ tim/dygn.

Sjukdomar/symtom som kan ge sömnproblem är benkramper, smärta (artros, artrit, cirkulatorisk insufficiens i nedre extremiteterna, spinal stenos, koronarinsufficiens, nattlig angina, cancersmärta m.fl.), känsla av hjärtklappning, depression, nokturi, sömnapné, astma/KOL, Mb Parkinson. Demenssjukdom eller annan organisk hjärnsjukdom/skada ger ofta ett stört sömnmönster.

Läkemedel som kan ge sömnproblem: steroider, betablockerare, ACE-hämmare (OBS hosta), L-dopa, SSRI-preparat, kolinesterashämmare, bensodiazepiner (ffa vid organisk hjärnsjukdom/skada samt vid utsättande) m.fl.

Utredning

Patientens egen berättelse om typ av sömnproblem är central (insomningsproblem? flera uppvaknanden? värk? benkramper? tidigt morgonuppvaknande? oro/ångest?). Sociala förhållanden? Inverkan på dagfunktion? Tupplurar dagtid? Vilka läkemedel? Långa måltidsintervaller och nattfast som gör att hunger och lågt blodsocker är orsaken? Sömndagbok bör användas för kartläggning av sömnbesvär.

Flera studier har visat ökad sömnmedelsanvändning hos äldre i särskilt boende jämfört med äldre i eget boende. Ökad sjukdomsfrekvens? Sämre sömnmiljö? Ökad tillgänglighet avseende sömnmedel? Viktigt med omvårdnadsanamnes och sömnregistrering för att säkerställa typ av sömnproblem Är sömnen ett problem för patienten eller för omvårdnadspersonalen nattetid?

Läkemedelsgenomgång.

Behandling

Se avsnittet Sömnbesvär i kapitlet Psykiska sjukdomar.

I första hand icke-farmakologiska åtgärder som god sömnmiljö (svalt rum, mörkt, tyst), inte inta uppiggande kaffe/te efter kl. 17, extra kvällsmål, inga tupplurar dagtid, regelbunden exponering för dagsljus, aktivering dagtid, regelbundenhet när det gäller att vakna och gå till sängs. Eventuellt läkemedelssanering. På särskilt boende för äldre är det särskilt viktigt med fokus på omvårdnadsåtgärder och icke-farmakologiska åtgärder så som anpassning av sömnmiljön innan man överväger sömnmediciner.

KBT har god vetenskaplig dokumentation och bör erbjudas som förstahandsalternativ liksom fysisk aktivitet.

Effekten av sömnmedel är begränsad. Behandlingen bör vara kortvarig (< 4 veckor) och intermittent. Förklara dessa förutsättningar för patienten vid nyinsättning. Hos äldre som stått på sömnmedel under lång tid kan dosjustering i praktiken vara svår/omöjlig.

Äldre är mer känsliga för sömnmedel (se avsnittet Läkemedelsbehandling av äldre i detta kapitel). Många fallolyckor kan förklaras av medel innehållande bensodiazepiner. Vid insomningssvårigheter bör man i första hand välja medel med kort halveringstid såsom zopiklon. Startdosen bör vara låg, gärna en halv tablett. Zolpidem bör undvikas till äldre. Melatonin är ett bra förstahandsalternativ och kan även vara ett komplement istället för dosökning av annat läkemedel. Vid ångest/oro nattetid kan oxazepam provas. Vid samtidiga depressiva/ångestsymtom ges mirtazapin.

Klometiazol vid oro kan ibland övervägas hos demenssjuka patienter. Medlet har kort halveringstid, och kan därför ges även på efternatten om patienten vaknar och är orolig. 1-2 tabletter kan också ges som sömnmedel på kvällen.

Propiomazin kan ha effekt hos patienter med för tidigt uppvaknande – anses dock olämpligt för äldre p.g.a. antikolinerg effekt och risk för dagsedation.

Vid svåra smärtor så som exempelvis cancersmärta hos patient i terminalt skede har man ofta god hjälp av den sedativa/hypnotiska-, antiemetiska-, klådstillande- och analgetikapotentierande effekten av neuroleptika.

För all behandling med sömnmedel gäller att man bör eftersträva intermittent behandling, samt att regelbundna utsättningsförsök bör göras.

Långtidsbehandling med sömnmedel innebär ofta att den sömngivande effekten successivt avtar samtidigt som farmakainducerad dagtrötthet och yrsel tilltar. Bäst effekt har sömntabletten om den tas intermittent, vid behov.

Vårdnivå

Sömnbesvär handläggs normalt via primärvården, vid fynd av specifik orsak kan remiss till berörd specialist övervägas.

Fördjupning

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och. Sjukdomsbehandling (FYSS). www.fyss.se

SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. 2010

Aktuella Mediciner

Bensodiazepin: T Oxascand.

Klometiazol: K/Oral lösn. Heminevrin.

Melatonin: T Circadin.

Mirtazapin: T Mirtazapin

Neuroleptika: T Cisordinol. T Nozinan.

Propiomazin: T Propavan.

Zopiklon: T Imovane. T Zopiklon.